“ Northern U-turn” , MC touring i Norge
Torsdag dag1, Stockholm-Sundsvall. Sol 20-22 grader
Jag åker i förväg med frun första etappen till Sundsvall för midsommarfirande där. Vid 10.00 ger vi oss av norrut och betar hastigt av lite motorväg till Uppsala innan vi lämnar E4an för att åka inåt landet längs med ” Tidernas väg” .
” Finputs efter kaffepausen i Uppsala”
Man kan väl säga att det är ett tamt försök att göra en motsvarighet till Route 66. Det är OK vägar upp till Sandviken där vi tar lunch. Inget fantastiskt landskap eller särskilda vägar men mysigt att köra med frun och vädret är perfekt. Vid Ockelbo knackas det massor på axeln, en skylt säger: ” Älgpark 10 km” . OK, vi stannar och tittar samt matar några fjolårskalvar med bananer.
” Hälge i Ockelbo gillar bananer”
Drar vidare och stannar först vid Bollnäs som måste vara redneck heaven. Raggare i överflöd och märkliga fordon kör runt runt, bäst att ge sig av! Nu börjar vägarna bli fina och vi kör utmed Ljusnan. Vi tar vägen ” Kalvstigen” mellan Järvsö och Delsbo, vilken hoj-väg! Helt kanon! Kanske t.o.m. aspirant till Sveriges bästa? Efter den tar vi mysiga fjällvägar förbi Hassela ski resort fram till Sundsvall där vi åker ut i skärgården till Spikarna för midsommarfirande i 3 dagar.
” Solnedgång från Spikarna”
Måndag kväll ansluter Fredrik och Micke efter en fin körning upp från Stockholm och vi synkar ihop oss med grillning och en sista natt på ett tag i sköna sängar inför våra fortsatta äventyr.
Tisdag dag 2, Sundsvall-Arvidsjaur. Sol 24 grader
” Gruppfoto i Spikarna innan det bär av norrut”
Vi tar sikte mot Thailändska paviljongen som ska vara fin och kör på väg 86. Väl där så väljer vi att betrakta den från utsidan helt enkelt och sen fort vidare för att beta av några mil och äta lunch i Sollefteå. Vägarna är inte de roligaste men det är nästan ingen trafik.
” Kodak moment vid Thailändska paviljongen”
Vi stannar vid några hällristningar intill en mäktig fors i Näsåker för några foton. Vi har blivit varnade för renar fr.o.m. Lycksele och som på beställning när vi kör upp på vägen dit så står där en flock mitt på vägen. Vi hinner med god marginal stanna men vaknar ändå till och kör lite extra alert efter det.
” Vattenkraftverk vid Ångermanälven dånar bredvid gamla hällristningar”
Nu slutar alla orts-namn med ” -liden” eller ” -träsk” , Abborrträsk, mensträsk, ruskträsk osv.. Vägarna är nästan osannolikt raka och o-kurviga. För att inte somna stannar vi vid ett av alla träsk och kokar kaffe ihop med en baconost-macka. Sen tvingar hästflugor, bromsar, mygg och knott oss att åka vidare. I Arvidsjaur tycker vi oss förtjänat en köp-middag efter alla trista vägar, det blir hamburgare i Laponiakåtan.
” En ovanlig syn i norra Sverige; vägen svänger!”
Vi kollar SMHI och ser att fortsätter vi ca 4 mil efter att rutten tar slut så börjar midnattssolen där. Klart vi ska dit så vi kör på och efter byn Moskosel hittar vi en plats att campa på utmed Pite älv. Dock finns det här mygg, MYCKET mygg! På med ” mygga” , Micke tänder en cigarr och vi eldar sur ved och kottar men inget hjälper så vi ger snart upp och kastar oss i tältet i stället. 60 mil avverkade, 50 kvar till Norska gränsen och vi känner oss bra taggade! Airhawk som alla skaffat utnämns av oss alla tre som ” guds gåva till MC-förare” . Hade nog kunnat beta av resterande 50 mil på en gång!
Onsdag dag 3, Arvidsjaur-Láhpoluoppal. Sol 21-17 grader
Lämnar älven i full fart då myggen svärmar runt oss. Vi slår sedan världsrekord i att köra på raka vägar och försöker under tiden hitta någonstans att bada med det finns i princip bara skog och kärr. Plötsligt når vi polcirkeln där vi stannar för att ta en bild och fråga om vi får låna en dusch. De har ingen men tipsar oss om Jokkmokks camping-center.
” Korsar polcirkeln på väg norrut”
Vi åker till Jokkmokk och campingen är mycket vänliga och bjuder oss på en dusch. Mycket fräschare så fortsätter vi utmed trista E45 till Gällivare där vi äter lunch och handlar lite småsaker samt besöker sista Systembolaget innan gränsen. Vi fortsätter i vad som känns som en evighet och det som bryter tristessen är att då och då står en ren eller 2 på vägen. Plötsligt ser vi en långtradare som tvärnitat och glidit in till vänster sida på vägen och föraren är på väg tillbaka med en jaktkniv i högsta hugg. Tur att vi missade den renen! I Karesuando stannar vi för en fika och i affären säljer de friluftshattar med inbyggt myggnät. Alla köper var sin och tur det för de räddade senare kvällen. Vi korsar gränsen till Finland och känner oss taggade för äntligen är den trista svenska ” Inlandsvägen” slut!
” Snabbvisit i grannlandet”
Dock upptäcker vi rätt snart att skillnaden inte är särskilt stor. Lite annorlunda natur, lägre träd men samma raka vägar..
Vi blåser på och rätt snart kommer vi in i Norge. Här tar den planerade rutten slut men det är mygg i kubik så vi fortsätter och hoppas komma lite högre upp mot något fjäll för att slippa lite av dem. I Kautokeino stannar vi och tankar med visiret nerfällt och axlarna uppdragna för att inte mygg ska ta sig in. Fort kastar vi oss in på macken och frågar han i kassan om det alltid är så myggigt? Han skrattar och säger att i staden där vi är nu är inget jämfört med skogen. Han berättar att i år har det varit en stor vår-flod och väldigt varmt så de har kläckts i miljarder så de är mycket fler än vanligt. Hurra!
Vi fortsätter utmed vattnet ” Guosmmarjávri” på väg 98 och försöker hitta en plats att campa. Ett försök nerför en sandstig gör vi men kör nästan fast med hojarna och är tvungna att vända. Det är svårt att se genom myggen och de tar sig t.o.m. in genom ventilationen i hjälmen, fort iväg igen!! Det smattrar rejält mot hjälmen och rutan börjar sakta anta färgen insekts-mos och blod.. Vi byter taktik och tänker i stället undvika det här vattnet, vi kör in på väg 92 och sen bär det av mera uppåt i stället. Smattrandet av mygg mot hjälmen avtar något och vi stannar vid en rastplats vid vattnet ” Láhpojávri” . Efter bullens korv, makaroner a side of mygg och åtskilliga hurra-rop åt de fula mygg-hattarna så får vi till slut slänga oss i tältet.
” Svårt att hitta mer osexiga huvudbonader men de var älskade med tanke på alternativet”
Fredriks 8 myter om mygg:
1. Det är inte så mycket mygg vid vatten som rör sig (men det låter som en tungt trafikerad E4).
2. Det är inte så mycket mygg där det blåser.
3. Det finns inga mygg över trädgränsen.
4. Mygg kan inte bita igenom jeans.
5. Eldar man så försvinner myggen.
6. Eldar man sura kottar så försvinner de.
7. Trär man strumporna på utsidan av byxorna (skalmanknäppning) så bits de inte.
8. Sprayar man på sig Mygga så struntar myggen i en.
Samtliga myter: ” busted”
Torsdag dag 4, Láhpoluoppal-Nordkap. Moln 19 grader Sol 12 grader
Vi kastar oss iväg mot frukost på en mack för att slippa lite mygg. Fredrik gasar iväg något fortare än normalt och då vet man vad det betyder. Mycket riktigt efter ett kort stopp vid en WC intill vägen så kör vi vidare mot närmaste mack som visade sig ligga i Karasjok där vi tog en köpt fin-kaffe och några baconost-mackor. Nu bär det av på E6 norrut mot Lakselv och äntligen börjar det dyka upp lite berg, vissa med lite snö runt topparna! Till slut så börjar resan ” på riktigt” och transportsträckorna norrut är över, hurra!! Vid Lakselv når vi Barents hav! Havsluften slår emot oss, fiskmåsar kraxar och det är lågvatten för här och var ser vi båtar som ligger på havsbotten.
” Framme vid Barents hav”
Branta klippor går ner mot havet och vi kan se var vattenfall tidigare forsat ner, vackert! Vi tar E69 norrut och det är superfina hojvägar! Temperaturen börjar krypa neråt och när vi når Nordkap-tunneln får vi lov att stanna och ta på extra tröjor samt varma handskar. Tunneln är ca 6,9km lång och som djupast 212 meter under havet. Lutningen ner är 9 grader och uppåt efter halva på 10 grader. Det är mörkt, kallt, fuktigt och stora fläktar dånar för fullt. Vi förstår oss inte på alla de tokstollar som cyklar här!
” Stopp för påklädning innan kall nedfärd i Nordkapstunneln.”
Efter Honningsvåg blir det lite serpentinväg uppåt och sen är vi plötsligt framme och vi ser Nordkap torna upp sig! Vilken känsla, som att komma i mål efter ett maraton, vi är vid världens ände! ” 250 norska” säger hon som sitter vid grinden in. Avgift till en klippa, vad snopet! Efter att ha studerat prislistan närmare upptäcker vi att man kan komma in för 160 men då ingår inte besök i muséet och lite annat trams. ” 3 stycken för 160 styck tack!” . Så parkerar vi vid staketet för att kunna fota hojarna tillsammans med utsikten, och vilken utsikt! Höga klippor och man ser vatten sträcka sig hur långt som helst, horisonten kröker sig i en vid båge och det är inte ett moln på himlen!
” Längre norrut går det inte att köra, och vi lyckades pricka in 1 dag på 100 då solen sken”
Det blåser stadigt en rätt kraftig vind från väst, luften är lagom kylig och känns fräsch. Mängder med foton vid monumentet, incheckning på Facebook och mycket beundrande av utsikten blir det innan det är dags att äta.
” 3 rätt nöjda herrar vid monumentet på Nordkap”
Vi har i princip missat lunch då vi var ivriga att komma fram så nu är vi rejält hungriga. Vi kör tillbaks någon kilometer till en liten dal där det blåser mindre och vi kokar lunch i solskenet. Vi är några av de få förunnade som fått uppleva Nordkapp i strålande solsken, det ska vara riktigt ovanligt har vi senare förstått.
” Lite snöbollskrig i väntan på lunchen”
Mätta börjar vi bege oss söderut, tankar i Honningsvåg och letar efter någon lagom övergiven plats att slå upp vårt tält på. Vi åker tillbaka genom Nordkapptunnelen och strax efteråt tar vi av in på en liten traktorstig och slår upp tältet mitt på ett fält ute på en stor udde.
” På jakt efter camping-plats”
Vi firar att vi klarat första delmålet med öl och en liten Jäger. Strax avtar vinden något och myggen återvänder så vi flyr in i tältet och säger god natt. PS. Fredrik fes-åkte så pass att han blev omkörd av en husbil.
” Ninja-camping strax söder om Nordkap”
Fredag dag 5, Nordkap-Birtavarre. Sol, halvmoln, en miniskur 16-21 grader
Vaknar ute på vår ” fjäll-udde” och vinden har jagat bort myggen så vi kan i lugn och ro, för en gångs skull, avnjuta blåbärssoppa och mackor med tub-ost till frukost. Vi rullar ner för Nordkappsvägen tillbaka till E6 och kör mot Alta.
” Norges rakaste väg är nog E6 ner mot Alta”
Det bär av över fjällvägar och efter Alta börjar äntligen Norge visa upp lite av sin rätta sida! Berg tornar upp sig med branta sidor och lite snö på topparna, just the way we like it, och vägen svänger mer och mer. Vi stannar vid en av Altafjordens vikar och kokar lunch.
” Norge som vi är vana att se det!”
Efter byn Badderen kommer det ljuvliga serpentinvägar uppåt som slutar i en grym utsikt över bergstoppar, en fjord, två öar varav den ena har en sjö mitt i sig och gröna bergssidor där tusentals renar går och betar.
” Nöjd med både väg och utsikt”
Efter en stund utmed kustvägarna kommer resans första regnstänk, vi får några få droppar på oss innan skuren slår till ordentligt men väl tajmat så dyker det upp ett café där vi kan sippa på en kaffe och efter ca 20 minuter kan vi dra vidare igen, torra och nöjda. Vi stornjuter av vägar och vyer samtidigt som vinden tilltar och det börjar blåsa upp ordentligt. Ner mot Storslett får vi luta oss åt sidan för att köra rakt på vägen. Fjordvatten piskas upp i små vattenmoln som flyger förbi i just den här dalen där det verkar bli en slags jetmotor-effekt. Återigen kör vi före rutten och tjuvstartar på morgondagens rutt. Vid fjorden Lyngen tornar sjukt mäktiga berg upp sig på andra sidan. Det är svårt att fokusera på vägen med sådan utsikt och vi har sett 100-tals vattenfall idag! Vi stannar till innan Kåfjorddalen för att laga middag.
” Middagsplaner avgörs efter grad på utsikt”
Vi är glada över vinden för det är mygg-fritt! Mätta rullar vi ner till Birtavarre i Kåfjorddalens mynning för att tälta på en camping så vi kan duscha. Det är en rätt häftig camping, den ligger under en massiv lodrät bergvägg, säkert 500 meter hög och någon kilometer bort störtar ett vattenfall ner. Vi tar en öl i blåsten och pratar lite strunt för att sen somna på 2 röda.
” Tältet uppsatt på High-North Camp Birtavarre”
Lördag dag 6, Birtavarre-Finnsnes. Sol 24 grader
Traditionsenligt har det blivit dags för resans hike, denna gång till Gorsa-juvet! Vi vaknar och beger oss inåt dalen. De fina serpentinvägarna vi spanat in på kartan visar sig vara grusväg och vi har fel däck men det går bra och är rätt rolig körning ändå. Naturen är väldigt vacker och på vägen upp kör vi över en enormt hög trä-bro som känns något underdimensionerad med tanke på fallet ner om den skulle ge vika. Vi gasar på för fullt och stannar till vid en skylt nära toppen av fjället.
” Till topps”
På med vandringsskor och iväg, av med dem tillfälligt igen för att korsa en bäck och sen neråt, långt, brant och långt neråt. 2,5 km fågelvägen tog ca 45 minuter ner och myggen var tillbaka så vi var tvungna att hålla lite fart för att skaka av dem.
” Korsar en iskall fjäll-bäck”
Lite små-svettiga kommer vi fram, vilket stup! En enorm ravin med vattenfall som sprutar rätt ut i luften. Det blåser lätt storm här och bron gungar i vinden. Ute på den förbereder några sig för bungyjump. Vi inser nu att när vi körde upp så skulle vi ha stannat halvvägs och gått utmed berget. Nu får vi klättra upp igen och det blev svettigt samt fyllt av klagande.
” Fjällvandring”
Ca 2 timmar tog det att vandra ner och upp igen, benen ömmar, myggorna har bitit oss och vi är helt färdiga. Vi släcker törsten i fjäll-bäcken och Micke passar även på att ta ett litet ofrivilligt dopp av benen. På fjället hittade vi 2 renhorn vilka fästs på min topp-box och bildar en vinge ” raindeer style” .
” Utsmyckning till hojen”
Vi kokar lunch på fjället innan vi beger oss neråt, via campingen för en dusch. Sen kör vi på söderut. Vi får stanna oftare än vanligt för kaffe då vi är rätt trötta efter strapatsen. Då E6an är småtråkig här och naturen även den något tristare känns det lite väl mycket som en transportsträcka. Vi passar på att handla i en affär vi passerar, konserver, bröd, kött, korv och ägg för att lyxa till det med grill-middag och en redig frukost dagen efter. Vid Andselv avviker vi äntligen från E6 och tar väg 86. Härliga kurvor igen men vi är hungriga nu så vid 8-tiden på kvällen tar vi in på en camping för välförtjänt grillning och en kåsa rött. Rätt tidigt i säng efter det för dagen efter ska vi upp och hinna med en färja.
Söndag dag 7, Finnsnes-Lofoten. Sol-halvklart 15-21 grader
Vaknar och tar en snabb dusch när vi har chansen, sen iväg för att hinna med färjan till Andenes. Vi stannar vid en mack för en kaffe och brer oss en frukost-smörgås sen kör vi ut på Senja. Tidsmässigt ligger vi precis på gränsen när vi svänger av en kort avstickare för att kolla på klippor som kallas för ” Devils jaw” .
” Klippformationen Devils Jaw”
Fina vägar som sjutton med lite serpentin-svängar också. Några snabba kort sen tillbaka mot färjan i full fart. Vi kommer precis när de ska börja lasta på och får genast köra ombord och surra fast hojarna, timing! Gubben på färjan är otroligt proffsig och spänner fast våra hojar åt oss med van hand och vi känner oss trygga. Vi tar en del bilder uppe på däck och går sen ner för att fika lite.
” Bordat färjan i Gryllefjord som ska ta oss över till Andenes”
Fredrik och Micke vilar (stor-sover) i kafeterian och jag njuter av havsluften och spanar lite efter val vilket man tydligen kan se med lite tur, men ingen ville visa sig denna gång. Framme på Andöya åker vi mot byn ” Bleik” för att spana in ” paradise beach” . Det är bara en kort tur innan vi stannar på den kritvita stranden och steker lunch.
” Stannar i Bleik och lagar mat på Paradise Beach”
Vattnet är grönt och några få moln slickar bergstopparna bakom oss. Vi hoppas på mer magnifik natur men upptäcker snart att vägarna är rätt raka och landskapet blir mindre och mindre dramatiskt. Det kommer några få regnstänk i en dal och vi tror att nu kommer till slut resans regn, vi har haft alldeles för mycket tur hittills men inte alls, det är bara några stänk som kommer. Snart är vi på E10 på väg ut mot Lofoten där vi kör in i en 7km lång tunnel och på andra sidan så är molnen borta och solen skiner igen! Lofotens natur är verkligen vacker med de spetsiga bergen som skjuter upp från vattnet. Vägen går runt en rund vik med en liten ö i och i bakgrunden är det en enorm klippvägg med vattenfall. Som taget från en fantasy-film! Efter en stund viker vi av för att äta lite lunch vid en vik.
” Lunchdags vid en vik på Lofoten”
Tidvattnet är på väg in så det forsar rejält under broarna. Vi kör vidare och äntligen har vi ett val. E10 eller 815? Inte så svårt val, vi tar 815 och som på beställning får vi ljuvliga svängar och humöret är på topp! Efter en stunds körning ser vi en liten udde där någon klippt gräset och inga skyltar om att det skulle vara privat, perfekt. Vi kör ut och sätter upp tältet.
” Ninja-camp på egen udde”
En norsk tant kom och gnällde lite men Fredrik upplyste henne vänligt om att vi städar efter oss och lämnar bara lite platt gräs som spår och då blev hon nöjd. De hade visst haft problem med tyska turister på sin lilla bad-udde men när de hörde att vi var svenskar så var de lugnare.
Måndag dag 8, Lofoten-Reipå. Sol 17-24 grader
Vi vaknar på vår lilla udde mitt i natten, får bräker utanför tältet och deras klockor pinglar för fullt. Vi slår på tältduken, morrar och fräser så de springer därifrån i full fart. På morgonen märks det att vi är omgivna av Atlanten då det är ganska kallt och fuktigt. Vi fortsätter på den fina väg 815 och tar t.o.m. en liten extra sväng förbi Stamsund för några extra kurvor. Här verkar det inte åka lika mycket turister för folk vinkar glatt när vi kör förbi.
” Njuter av solen utmed härliga kust-vägar”
Sen tillbaka på E10, de verkar rusta upp hela vägen, den är bred har bra standard och tunnlar nästan överallt. Vi ser den gamla vägen på GPS en och den hade vi gärna åkt men tyvärr är det stängt för att rivas och man tvingas åka motorväg. Synd på så fina små-vägar. Vi kör utmed en vik och det ser helt fantastiskt ut. Grönt hav, vita stränder och klippor med snö i bakgrunden, som att köra Schweiz och Thailand i en mixer.
” Lofoten levererar”
Lite sent kommer vi på att man kanske ska boka färja så vi ringer för att boka plats över till Bodö men det går inte att göra samma dag visar det sig. Vi bestämmer oss för att köra och köpa biljetter först innan vi åker längst ut på Lofoten, till Å. På vägen dit åker vi förbi stora vägbyggen, de håller på och förstör fler fina vägar. Efter att ha besökt färje-läget och checkat av att vi får komma med åker vi ut mot Å. Här ligger små öar med hus på sig utspridda och vägen binder ihop dem med varandra.
” Genom Moskenesøya på väg ut mot Å”
Det svänger på fint tills vi hamnar bakom en schweizisk Concorde-husbil/buss som kör i 20 km/h. Så fort vi stannar och fotar kommer han ikapp så 3 gånger får vi köra om honom. Det är bara 50 och 60 här men det räcker gott och väl för kurvorna är rejält tajta och bjuder på lite skrap av fotpinnarna här och var. Längst ut vid Å tar det stopp, vägen slutar här. Jag springer upp på en utsiktsplats för lite bilder sen skyndar vi tillbaka till färjan för lunch och för att vara säkra på att hinna med den.
” Slutet av Lofoten”
Väl vid färjan så möter vi Johan och Ingela från Göteborg som kört nästan samma väg som oss på deras GS. Det visar sig att de och 2 andra hoj-åkare inte kommit med 10-färjan och fick vänta till denna. Tur att vi kom i tid för det visar sig att färjan blev full även denna avgång! Om gubben på förra färjan var ett proffs så är denna kille en amatör, han pekar på några spännband och säger åt alla att ” spänn fast er” så får vi göra så gott vi kan, känns bra att det inte går någon tung sjö idag.
” Johan och Ingela på färjan mot Bodö”
Efter att ha tagit några bilder från färjan och sovit 1h ca så snackar vi lite mer om res-tips. Framme i Bodö är vi hungriga och det blir första restaurang-besöket i Norge, en pizza i centrum på Orion pizzeria. Inte så blodigt, 100NOK och hur gott som helst! Mätta och belåtna åker vi mot väg 17. Vi stannar till för att se på Saltströmmen och på väg ner mot vattnet passerar vi en gammal jättegryta.
” Micke tar kort på ett hål”
Väl nere vid vattnet är vi inte så värst imponerade. Det är vatten som rinner, visst är det häftigt att det är tidvattnet som orsakar virvlarna men som Fredrik säger: ” svenska floder rör sig snabbare” .
” Världens kraftigaste tid-vatten, Saltströmmen”
När vi kollar vädret ser vi att det ska regna dagen efter så vi kör på en bit extra nu när det är fint. Vi är trots allt mätta, belåtna och har inte kört jättemycket idag då färjan från Lofoten tog upp halva dagen. Väg 17 svänger lite mer, vi möts av fina vyer även om vi nu börjar vänja oss vid höga berg och havet intill, utmed kusten ser vi en säl leka i vattenbrynet. Sen kommer vi till en skylt ” sista campingen innan Svartisen” och vi tar in på den för att duscha. Här springer vi på Johan och Ingela igen och kan fortsätta snacka hoj, gruskörning, mm. Innan det är dags att sova.
Tisdag dag 9, Reipå-Tosbotn. Moln, småskurar 12-15 grader
Frukost under tak i campingens grillstuga sen iväg mot Svartisen, en glaciär som fått sitt namn av att den är svartare än andra. Det är mäktigt med glaciärer, särskilt när de ramas in av smaragdgrönt vatten.
” Posering framför Svartisen”
Vi fortsätter, glada över väg 17 med sina kurvor tills vi närmar oss ett färjeläge då vi möter en hel del bilar. Jag fattar att de just kom med färjan så vi gasar på för att hinna med den. De ska precis till att lasta på den sista bilen som de stoppar och vinkar fram oss i stället så vi precis lyckas klämma in oss innan färjan blir helt full när sista bilen kör på. Vilket flyt och dessutom slapp vi betala! Över lag verkar norska färjkarlar tycka om motorcyklister. Denna tar 10 minuter sen kör vi ca en halvtimme innan det är dags för nästa som tar 1 timme. Efter ungefär halva resan ropar de ut i högtalarna att vi passerar polcirkeln så vi tar oss ut på däck för några bilder på monumentet. Det ska faktiskt bli skönt att komma bort från midnattssolen och få lite mörker på nätterna igen.
” Passerar polcirkeln på vår väg söderut”
Nu fortsätter vi på väg 17 mot Mo i Rana. Vi har fått till en snygg taktik på omkörningar nu; första som kommer förbi ligger och blinkar vänster så länge som det inte kommer något möte. Fredrik har klagat över att hans ABS verkar strula, lampan tänds och släcks sporadiskt och trots noggrann inspektion kan han inte se något fel. Efter en stunds körning så kommer han till slut på vad problemet är, han har lagt sin telefon i tankväskan vilket för med sig att när han svänger till vänster så trycker den på ABS-knappen och stänger av och på den om vartannat! Framme i Mo i Rana ser vi en Biltema och kör genast in. Jag och Micke byter ut våra läckande liggunderlag mot ett par kraftigare luftmadrasser och en liten 12v/230c luftpump och hoppas på att inte vakna så stela framöver.
” Inget gör Fredrik så lycklig som ett besök på Biltema”
Här väljer vi om vi ska köra norrut några mil för att titta på ” Arctic circle raceway” för att sedan köra tillbaka igen men det börjar komma lite regn-skurar och vi känner oss inte så sugna. Efteråt läste vi på ADVmans blogg att de var där och det var tydligen rätt val av oss att skippa den delen. Det kommer några lättare skurar och vi har en bit E6 a framför oss så vi bestämmer oss för att köra länge idag och beta av motorvägen för att förhoppningsvis få lite roligare vägar imorgon när vädret är bättre. Vi gasar på och stannar bara för middag i form av 2 konserver ” Pasta Capri” . Smaklöst men ändå mättande och sen blåser vi vidare.
” Stopp för mat och luftning av fötter”
Något trötta tar av på väg 76 och ser oss om efter en camping men just här är det inte så gott om dem och det är mycket mygg i dalen. Efter ett tag kommer vi upp lite på ett mygg-fritt fjäll där vi letar ninja-camping men det är stenigt eller kärr och vi hittar inget lämpligt. Efter en lång tunnel kommer vi ut i en väldigt vacker och stor ravin men möjligheten till att campa obefintlig. Till slut anländer vi i Tosbotn och tar in på deras camping för vad som verkar vara standard-priset 150 NOK.
Onsdag dag 10, Tosbotn-Kyrksæterøra. Sol, moln, en mini-skur, 22-15 grader
Eftersom vi kommit så långt och körningen går så lätt tack vare våra Airhawks så har vi tagit beslutet att försöka köra in en dags-etapp för att komma hem en dag tidigare. Taggade kör vi vidare och vägarna är jättefina när vi kör ner mot Torghatten. På nerväg ser vi plötsligt berget framför oss och hålet som går rakt genom det! Vi känner att det räcker för oss att ha sett det på håll så vi åker inte ut till den utan kör vidare ner till en färja. Ännu en gång har vi tur med timingen.
” Det smaragdgröna vattnet vid ett färjeläge”
Vi kör väg 17 och njuter, stannar till vid en stängd camping där vi lånar ett bord för att inta lunch intill en sjö. Vidare ner till Steinkjer sen blir det tyvärr E6an igen. Det är mycket trafik här och platt natur med mycket jordbruk som luktar ladugård och hastigheten är mest 60 eller 70! Riktigt segt och här tuffar vi på en lång stund men till slut så kommer vi fram till Trondheim, som vi tycker påminner lite om Stockholm. Vi kör in till centrum och äter lite fort middag på Burger King för att återigen bege oss söderut på E6. Efter att vi tagit av mot väg 714 börjar det likna något.
” Mäktig fors någonstans i mitten av Norge”
Härlig väg och när vi sen svänger in på Fv301 kan vi bara säga, Wow! Superkul körning men 22.00 känner vi oss dock rätt så trötta efter en hel dags körning och vi tar in på en fiske-camping i Kyrksaeteröra.
Torsdag dag 11, Kyrksæterøra-Innset. Sol-moln 15-22 grader
Vi vaknar och när de övriga gästerna förbereder sin fiskeutrustning så äter vi frukost och gör oss reda för att susa vidare.
” Frukost på en fiske-camping”
Vägarna fortsätter att vara helt strålande och alldeles för fort är vi framme vid resans sista färja mellan Seivika och Tömmervåg. I Kristiansund åker vi mot Atlantkustvägen sen ner i Atlanthavstunneln och när vi kommer upp på andra sidan vill de ha tull, 64 NOK per MC för att vi åkt genom tunneln! Rena rånet känner vi och stannar för att betala var för sig, en kö börjar byggas upp bakom oss pga. att vi måste stanna, ta av oss hälften av kläderna, betala och sen ta på allt igen. Hoppas norrmännen tänker om när det gäller tull för MC.
” Atlantkustvägen”
Atlantkustvägen är fin men det känns något överreklamerat, ” Turistfälla-vägen” bestämmer sig Fredrik för att kalla den innan det bär av inåt landet igen.
” Mer av Atlantkustvägen”
Vi stannar och fotar lite när vi kör in på väg 666.
” The road of the beast”
Något senare rullar vi in på väg Fv191 i Eikesdalen, vilken väg! Så roliga kurvor, världens berg på båda sidor och vattenfall överallt. Nu ser det ut som det Norge vi minns från vår förra resa 2011. Vi beundrar Mardals-fallet, Europas högst fritt fallande vattenfall som är mäktigt även på håll! Vi orkar inte vandra 4 km fram och tillbaka för att se det närmare då Fredrik och Micke blivit avskräckta från vandring sen vår senaste lilla tur.
” Fredrik framför Mardalsfossen”
Längst in i dalen kör vi upp på Aursjövägen, en grusväg i serpentin med kraftig varning för svindel! De har tagit bort avgifter för MC och en liten pil pekar att hojar kan köra förbi på sidan av bommen, trevligt. Ibland har kanten mot stupet ett räcke och ibland har vårfloden böjt det så det pekar rätt ut i luften. Det stupar verkligen brant neråt på sidan av vägen och vi är plötsligt högt upp på denna lilla grusväg!
” Högtflygande grusväg”
Vi åker genom en handgrävd smal tunnel och vidare uppåt. Aurstupet ser vi på håll, vilken enorm klippa! Fredrik och Micke vill inte gå mer, de tröttnade verkligen efter vandringen till Gorsa-juvet så nu får jag inte med dem på någon vandring även om det bara är 500 meter för att gå ut till kanten av stupet.
” Del av Aurstupet”
Vägen är asfalterad vissa sträckor uppe på fjället, väl vid Aursjön blåser det ” huggorm” som Fredrik säger.
” Härlig åkning på fjällväg”
Vi bestämmer oss för att köra ner på andra sidan fjället och äta middag där. Väl nere stannar vi till under ett vattenfall som vi tar vatten ifrån, godare dricksvatten går inte att hitta! Vi värmer lite gulasch till middag innan det bär av igen.
” Godaste dricksvattnet plockas direkt från bergväggen”
Vi åker genom Sunndalsöra sen var tanken att ta ett kort på ett mäktigt vattenfall över en bergvägg som vi såg på förra resan. Men det är nu 5 gånger mindre och skjuter inte ut från klippan uppe på toppen pga. de låga vattenmängderna. Lite besvikna kör vi vidare till Oppdal och har nu kört in en dags rutt på resan. Vi bränner av dagens sista mil på E6an sen in på en liten väg för ninja-camping på en liten gräsplätt mitt i skogen.
Fredag dag 12, Innset-Älvdalen. Halvklart, ca 18-20 grader
Vaknar i skogen och tar våra troligtvis sista baconost-mackor. Sen kör vi väg 3, som är extremt rak, bort till Tynset där vi tittar på den stora attraktionen ” världens största spark” .
” Efter mycket tjat och mutor får jag till slut tummen upp för denna sevärdhet”
Sen tar vi väg 26 över fjället som är bra seg att köra, zzzzz. Sen passerar vi plötsligt gränsen, vi är tillbaka i Sverige! Väg 70 ner till Idre är faktiskt kurvig och helt OK att köra. I Idre tar vi en kebab-tallrik för 100 kr, tydligen är det fortfarande Norge-priser på maten. Nu är det kraftig sömn-varning, väg 70 är lika spännande som att se när mossa växer. Strax innan Älvdalen tar vi av in till metropolen Brunnsberg där vi hälsar på hos gamla kollegan Marie och Kjell. Först får vi låna deras dusch (till allas stora glädje) sen rullar vi upp till sommarstugan några km bort.
” Lyxig övernattning”
Vi bjuds på en supertrevlig grillmiddag med öl, vin, dragspelsmusik och en hel del snackande. Det eldas i en& vad det nu hette, som ett vindskydd med bord och bänkar i, sen ett halvt vindskydd till, utan väggar, vänt åt andra håller där man eldar. Mysigt!
” Förstklassig underhållning”
Lördag dag 13, Älvdalen-Stockholm. Sol ca 20 grader
Vi bjuds på en grym frukost av Marie och Kjell. Stannar ett tag och får lite tips om mindre vägar i stället för den bedrövliga väg 70. Vi kör först norr om väg 70 till Mora sen söder om Siljan. Det hjälper lite men inte så värst mycket. Sen stannar vi till i Gagnef för pizza som vi äter hos ett gäng hoj-polare som är här för grus-körning.
” Snabb visit hos grus-busarna”
Nu börjar vi känna av hemlängtan så vi beger oss rätt snart vidare. Vi roar oss med omkörningar för att inte somna totalt och efter Enköping dundrar vi på i full fart på motorvägen hem. Det ska det bli så skönt med en dusch, säng och få träffa familjen igen!
” Eikesdalsvatnet med Mardalsfossen i fjärran”
Tack för denna gång! The end